Test page

*****

Öppet Hus!

16, 19, 22 augusti, från kl. 15.30 har vi Öppet Hus i Musikvillan, Skolgatan 31, Kungsängen
Måndag 16 augusti: sång och gitarr.
Torsdag 19 augusti: violin och cello.
Söndag 22 augusti: piano och sång.
Vi delar in i små grupper så anmäl dig här!
Läs mer här!

Elena Reznikova - Pianist

Del 8. Kammarmusik och solospel

Ni som följer denna blogg på Musikskolan Opus Norden och kanske själva funderar på att börja spela gitarr funderar säkert vid det här laget om det inte egentligen är vanligare att spela gitarrkonserter med ’bara’ gitarr, och inte som en del i olika ensembler. Det är ju i alla fall intrycket man får om man går in på Youtube och letar?

När vi spelar med andra musiker i mindre grupper så kallar vi det helt enkelt för ’kammarmusik’, och det är det jag själv oftast sysslar med. Anledningarna för mig är många och kanske en viktig anledning är den sociala aspekten. Att sitta själv på ett tåg, ett övningsrum, innan en konsert har aldrig varit min grej. Musik har alltid varit samtal för mig, samtal via musiken. Inte så att jag aldrig spelar eller lyssnar till en ensam gitarr men de blir oftast, för mig, mindre spännande.

På en solokonsert är det jag som talar om för publiken vad jag tycker och känner, ett inövat föredrag av vad jag kommit fram till hemma på övningsrummet. Förhoppningsvis är detta intressant, i bästa fall rent av en fantastisk musikupplevelse för en publik? För mig personligen är det dock helt enkelt att spela mina favoritstycken, så bra jag just nu kan dem. Givetvis händer ett och annat även när man spelar solokonserter, nya infall dyker upp, nya spår att följa, men i stort sätt är ju det jag vill ha sagt redan bestämt.

Inte på något vis är så fallet när man spelar kammarmusik! Då blir konserten istället ett givande och tagande, ett lyssnande på andras åsikter och infall och en möjlighet för mig att i stunden svara på detta och komma med egna musikaliska idéer och förslag. Sprungna ur samtalet som är kammarmusiken. Aldrig är detta mer sant en när jag spelar trio med cellsten Andreas Brantelid och violinisten Nils-Erik Sparf. Visst övar vi innan konserter… men det är väldigt lite i musiken, om något, som är skrivet i sten när vi väl spelar inför en publik. Både Nisse och Andreas är mästare i att improvisera, de hittar på och lägger till där de för stunden tycker att det behövs. När vi spelade in vår CD med Paganini-trios i Danmark för något år sedan suckade producenten som försökte klippa ihop vår CD och sa med hänvisning till Andreas och Nisses improvisationer: ’Jag sitter med 10 perfekta tagningar… och alla är helt olika!’.

Själv gör jag ofta precis så, hittar på i stunden, som jag känner. I mitt fall är det nog ofta mest beroende på att jag har svårighet att minnas hur jag faktiskt gjorde förra gången! I denna trio (som ni kan höra ovan) är jag dock lite av den stadiga motorn, skulle jag tro. Men att sitta mellan två genier och få vara det, är inte det sämsta!

Blogg av David Härenstam 210831

******

Del 6 Sommarturnéer och rolig gitarr-stress!

Sedan förra gången jag skrev här har det hänt så mycket att jag har svårt att summera allt. Först och främst blev vår Piazzolla-hyllning en succé med stående ovationer och storpublik i Botaniska Trädgården i Uppsala.

David stressar av med Niccoló Paganis Romance Piu tosto largo - Amorosemento

Mina arrangemang funkade bra… mycket tack vare alla superproffsiga musiker som kunde ändra där det behövdes och slänga upp i oktaver där det lätt bättre och mycket tack vare underbara operasångerskan Susanna Levonen som fullständigt fångade publiken med sin smittande glädje och glödande musikalitet.

Vilken upplevelse att plötsligt ha flera hundra människor framför sig igen! En del av mig undrade hela konserten igenom om detta verkligen var helt lagligt och jag egentligen borde sluta spela och istället be alla skingra sig… men tydligen är det helt ok nu äntligen. Så länge man är utomhus, och så var det ju också.

Minna och David

David Härenstam och Minna Weurlander

Jag har också hunnit med kammarmusikfestival i Sundsvall, en rad konserter i Göteborg, gig med skådespelerskan Stina Ekblad och några konserter med flöjtisten Peter Fridholm. Här kan ni till exempel se mig och Stina i en live stream från Skåne i vårt program: Dagen svalnar

Jag skrev ju lite om nylonsträngar och gitarrens historia för någon vecka sedan. Bland annat hur mycket bättre nylonsträngar håller stämningen, dock tror jag den som ser hela konserten "Dagen svalnar" på länken ovan får en annan bild. Luftfuktigheten denna varma sommar har ibland gjort att man får stämma, stämma igen och stämma ännu en gång. Trösten är väl kanske då tanken på att galningarna som fortfarande envisas med sensträngar har det ännu värre!


WEberkvartetten

Konsert med Weberkvartetten

Det har som ni märker varit OTROLIGT mycket olika ensembler och därför också otroligt mycket olika musik att hålla i huvudet denna sommar. En sommar jag för bara någon månad sedan trodde skulle vara mest inställda konserter, på grund av Corona-restriktioner. Precis som förra.

Nu närmar sig dessutom In Between Music Festival, en festival jag håller i tillsammans med kompositören Stefan Klaverdal och som på alla vis är sommarens höjdpunkt för både mig och mina familj (som alltid följer med). Detta innebär för egen del fem nya konserter att lära in med olika musik varje gång, inte undra på att man lite, lite börjar längta tillbaka till lugnet från förra sommarens stillhet i sommarstugan.


In Between Music Festival

In Between Music Festival

Fast bara lite. Mest längtar jag efter att träffa alla musiker och sätta samman detta jätteprojekt dedikerat till all musik ’mellan genrerna’. Hur allt detta gick tillslut gick och vad egentligen som menas med musik ’mellan genrerna’? Ja, det får ni läsa om nästa vecka!

Blogg av David Härenstam 210810

******

Del 1. Riddarhuset, Astor och Konserter igen!

Hej alla gitarrälskare! Efter snart ett år av fullständiga restriktioner för oss musiker kände jag mig lite som en kalv som släpps ut på grönbete för första gången, när vi plötsligt fick spela konserter och turnera med publik igen.


David Härenstam

David Härenstam
Foto: Annika Falkuggla


Det gick från 0 till 100 på någon vecka. Plötsligt genomförde vi alla konserter i Riddarhuset (där jag håller i kammarmusikserien Stockholm Chamber Music ), jag åkte till Askersnäs för att spela Villa-Lobos gitarrkonsert med fantastiska pianisten Elain Olsson, vidare till Umeå för ett trio-gig med klarinettisten Kjell Fagéus och flöjtisten Peter Fridholm. Dessutom sologitarr + ’körkomp’ i vackra Oxelösund med deras fina kör. Allt på någon vecka. Inte undra på att allt både kändes roligt, nytt, underbart…. Och lite stressigt.


Isabel älskar musik och spelar hela året.

David Härenstam, klarinettisten Kjell Fagéus och flöjtisten Peter Fridholm Riddarhuset


Konserterna i Riddarhuset spelades för en liten inbjuden publik och sändes på You Tube och Facebook. Kolla gärna in den fantastiska gitarristen Nils Klöfver som spelar altgitarr och vanlig klassisk gitarr tillsammans med flöjtisten Julia Crowell. Hela deras program var med musik av Johann Sebastian Bach så det kan ju, om du frågar mig, inte bli bättre än så.

Om du undrar över Nils skumma gitarr, en så kallad altgitarr, så är det förutom de vanliga sexsträngarna en lång rad bassträngar. Detta passar perfekt om man, som nu, skall spela Bach. På detta vis kan man få med de djupa baslinjerna så som det var tänkt. Det klingar också fantastiskt.


Altgitarr

Altgitarr


För egen del har jag nog med att klara av sex strängar och känner hur min hjärna långsamt smälter när jag försöker mig på denna 11-strängade monstergitarr. Men så kul att höra Nils och se med vilken lätthet han behärskar alla strängarna!

Ni kan också kolla in vår trio-hyllning till Astor Piazzolla som skulle fyllt 100 år i år, om han levt, eller Wirénkvartetten och jag spela nutida musik av Anna-Lena Laurin.

Tango Nuevo! Piazzolla 100 år

Just tango och speciellt Astor Piazzollas version av tangon, det vi kallar Tango Nuevo, har alltid legat mig så varmt om hjärtat. För mig startade tangon med just Astors musik och genom min kärlek till hans musik upptäcke jag resten av tangovärlden, dess ursprung och dess kompositörer och musiker. En enorm värld av känslor, kultur och musikalitet som berikat mitt liv oerhört. Så jag känner att jag har en enorm tacksamhet mot just Astor för detta.

Framöver gör jag också en rad med konserter som hyllar honom! I Uppsala med bl.a. Susanna Levonen och Nisse Sparf samt på In Between Music Festival med dragspelaren Minna Weurlander och Weberkvartetten och i Sundsvall med Kjell & Peter-trion.

Hoppas vi ses på någon konsert i sommar!

Blogg av David Härenstam 210628

******






Del 2 Umeå och flygkaos

Det finns inte ett enda skäl att inte spela klassisk gitarr, det är ett instrument du kan spela 'allt' på, den passar vilken musik som helst, du kan ta med gitarren överallt och, inte minst, du kan förvandla klangen i en gitarr nästan hur du vill genom att slå an strängen på olika ställen och olika vis! Jämför detta med ett piano där du bara kan förändra volymen (jo, så ligger det till, även om en pianist kommer att försöka hävda motsatsen) och piano föresten, kan du inte ta med dig någonstans. Men vänta, det finns faktiskt en anledning, men bara en, att inte spela gitarr… det är när du måste resa med flyg!

När jag skulle flyga upp och spela i Umeå i förra veckan bokade mina spelkompisar enkelt flyg på nätet. De har nämligen instrument de kan packa ned i en liten ryggsäck. Har du, så som jag gitarr måste du ringa personligen till SAS. telefonkön till SAS var 75 min, första gången blev jag bortkopplad.
Jag har börjat misstänka att detta är standardförfarande av flygbolagen för att få folk att inte ringa (och absolut INTE resa med instrument). Andra gången visste killen jag pratade med inte hur han skulle boka min gitarr. Han fick återkomma. Hela tiden du väntar i telefonen spelas den värsta typen hiss-muzak i en fullständigt över-distad version. Allt för att få dina trumhinnor att börja blöda. Man måste sedan mäta och väga instrumentet. Men det blir värre, mycket värre.


David Härenstam

David och Kjell


Väl på flygplatsen kan bandkompisarna lugnt checka in via nätet eller en dator på plats och gå och ta en kopp kaffe i lugn väntan på avresa. Vi gitarrister måste stå i kö, det är vad man måste göra med en 'specialbiljett'. Eftersom inrikes och utrikes denna gång hade förärats samma kö, fick jag meddelat att ’du kommer nog inte hinna med flyget, kön till incheckning är över en timme’.
Efter en evighet av argumentationer, hänvisning till deras egna rekommendationer om tid får jag tillslut ’smita förbi’ kön med de betryggande orden från personalen ’du får se vad de säger där framme’. Till slut lyfter vi ändå, och jag är med.


Isabel älskar musik och spelar hela året.

Umeå
Foto: Fredrik Larsson


Men Umeå! Vilken underbart vacker stad! Varje gång jag flyger norröver och ser det fantastiska och speciella ljuset som finns där uppe tänker jag att ’det är här jag borde bo’. Så känner jag även denna gång. Alla hatiska tankar om inkompetenta flygbolag lägger sig snabbt.

Konserten äger rum i ett litet vackert kapell. Vi spelar Kreutzer, J.S. Bach, J.H. Roman och mycket mer. Här kan ni höra en av styckena jag och Kjell spelade som duo:

David och Kjell spelar Piazzolla


En fantastisks kväll. Och det bästa av allt… jag har bokat natt-tåget hem och INTE flyg!

Blogg av David Härenstam 21xxxx

******






Del 3 Varför älskar vi den klassiska gitarren?

Den klassiska gitarren som vi spelar i dag, med nylonsträngar, är faktiskt inte ett speciellt gammalt instrument.
Antonio Torres byggde i mitten av 1800-talet det som ser ut och låter som, typ, dagens gitarr. Här kan höra en Antonio Torres original gitarrer spelas av fantastiska gitarristen Andrew York:



Men det ’klassiska’ gitarrsoundet som vi idag helt förknippar med ljudet av nylonsträngar kom faktiskt inte till fören sent 1940-tal då Albert Augustine slutade tillverka sensträngar på grund av alla restriktioner under andra världskriget och istället började experimentera med nylon.

Fördelarna var enorma. Tydligare, renare klang (höll också stämningen, mycket bättre) och så var strängarna betydligt svårare att spela av. Jag kan själv på rak arm faktiskt inte komma på om jag någonsin spelat av en nylonsträng på scen!

Däremot har gitarren självklart anor långt, långt bak i tiden. Det typiska barockgitarren spelades redan på 1600-talet med 5 olika sensträngar (ofta dubbla, så kallade körer). En rad av olika lutor har ju funnits i olika varianter som alla på ett eller annat vis kan sägas vara föregångare till det instrument vi spelar på idag.

Varför är gitarren då så populär? Det första självklara svaret är väl den vackra mjuka klangen? Men kanske är det också formbarheten av instrumentet? Gitarren är väl idag ett av de få instrument som kan finnas med i alla musikstilar, från barockmusik till pop/rock och death metall (om nu den genren fortfarande existerar?).

David Härenstam

David Härenstam


För mig personligen är det direktkontakten med strängarna. Hur man kan forma varje ton så som man vill genom olika typer av anslag och olika förflyttningar över greppbrädan. Hur lätt gitarren kan vara både ett soloinstrument och helt ensam förtrolla en stor konsertlokal för att lika lätt vara det perfekta ’kompinstrumentet’ till en opera eller jazzsångerska.

Här kan ni höra mig spela ett modernt stycke av Leo Brouwer, kanske tycker ni det låter rätt skumt i början? Det tar några genomlysningar för att ställa in öronen. Men oavsett vad ni tycker om stycket så kan ni kanske höra hur mycket man kan förvandla och förändra klangen i gitarren? Forma varje ton så man själv känner:

Sanningen är ju att det inte finns någon riktig anledning att inte älska gitarren. Det perfekta instrumentet… utom när du skall flyga alltså.*

*Se tidigare blogginlägg

Blogg av David Härenstam 21xxxx

******






Del 4 Kiruna

Idag flög jag igen (suck) till Kiruna (hurra) för en ny konsert med hovkapellets fantastiske soloflöjtist Peter Fridholm.
Av alla orsaker till att vilja bli musiker måste resandet vara ett av de viktiga, för så är det, på gott och ont. Vare sig du vill eller inte kommer ditt liv bestå av mycket resande.

Flygfoto


Har du tur får du ibland, så som jag, åka till underbara Kiruna och uppleva midnattssolen, fantastiska restaurangen Spis, och den otroliga, blott hundra år gamla, kyrkan. Den är inspirerad av de gamla stavkyrkorna och byggdes runt 1910 av arkitekten Gustaf Wickman. Vem är nu det undrar du? Ingen aning, säger jag. Jag googlade just upp det på Wikipedia. Säkert en trevlig typ. Hur som helst, en upplevelse bara att gå in i denna lokal och att få spela en konsert, en verklig ynnest.


Kiruna kyrka

Kiruna kyrka


Vi spelade musik av Petterson-Berger, Erland von Koch, J.S. Bach och en rad andra kompositörer. En liten (max 50 personer fortfarande pga Corona) men glad publik var på plats.
Ibland möter jag frågan huruvida det finns mycket bra musik för gitarren. Svaret är, det finns oändligt! Sant, vi har inte Bach, Mozart eller Beethoven men vi har så mycket andra underbara kompositörer… och det är ju ingen konst att arrangera heller. Varken Roman eller Bach skrev ju för gitarr. Det hindrar ju inte oss för från att faktiskt spela deras musik ändå!


David Härenstam

Renskav


Det näst bästa med att vara gitarrist (precis efter det att faktiskt just få ’spela gitarr’) kommer alla olika restauranger man får besöka! Tro det eller ej men en viktig del av jobbet är att äta bra mat på olika fina restauranger efter konserter! Varför är det så då, frågar du? Jo, för att väldigt många, väldigt vänliga och väldigt glada arrangörer ofta bjuder ut lika vänliga och glada musiker på mat efter själva konserten, det är nästan kutym. Så även denna gång!
Robert Pauker (som var arrangör av konserten och kyrkomusiker i Jukkasjärvi-församling) bjöd oss med till SPIS, och där blev vi sittande medan midnattssolen lyste klart och natten blev scen (sic!). Underbar restaurang och med väldigt bra vegansk mat, vilket är perfekt för sådana tråkmånsar som mig som aldrig lärt sig att äta kött!



Gamla brandstationen, Kiruna

Gamla brandstationen, Kiruna


Kirunagruvan

Kirunagruvan


Kiruna Busstation

Kiruna busstation


Foton av Peter Fridholm

Blogg av David Härenstam 21xxxx

******






Del 5 Hyllning till Astor Piazzolla på Botaniska Trädgården.

Denna vecka har jag börjat känna mig klar med arrangemangen av låtarna för vår kvintettkonsert i Botaniska trädgården i Uppsala. Astor Piazzollas musik passar perfekt för gitarr och det är just honom vi hyllar. Fantastiska operasångerskan Susanna Levonen flyger ner från Umeå, glimrande violinisten Nisse Sparf kommer från Dalarna, Peter Fridholm lämnar skärgården och klarinettisten Kjell Fagéus flyger in, även han, norrifrån. Jag har arbetat med att arrangera så att alla dessa fina musiker får något kul att spela och samtidigt försökt vara sann mot orginalkompositionerna. Klurigt men kul.


Music on the Garden


Vi har ett enda gemensamt rep kl 12, dagen innan konserten. Sedan kommer Kulturnyheterna och spelar in oss kl 15.30, samma dag. Spännande upplägg, kan man säga. Det är nu inte så mycket om vår konsert det skall handla om, tror jag, utan snarare konsertserien på Botaniska trädgården i sig, så hur mycket av vår musik och intervju som faktiskt kommer med skall vi noga låta vara osagt. Men rätt kul ändå.


Stina och David

Stina Ekblad och David

En dag efter denna konsert åker jag ned till Skummeslövs musikdagar med skådespelerskan Stina Ekblad för att spela med henne, hon reciterar, sjunger och berättar om poeten Edith Södergran. Dessa konserter med Stina blir alltid magiska, hon har en sådan förmåga att fånga in och hålla sin publik i ett järngrepp. Att jag får sitta med och spela mina gitarrstycken är en sådan ära för mig. Stina sätter stämningen och koncentrationen är så att man kan höra en knappnål falla. Denna konsert live-streamas så ni kan antagligen hitta den på nätet om ni vill. Så här lätt det när vi spelade på slottet för några år sedan:

Denna gång tar jag tåg, både dit och tillbaka. Flyg och gitarr fungerar som sagt uruselt, spelar ingen roll att man köper extrabiljett till sin gitarr, det blir ändå alltid krångel. På hemvägen efter detta gig skall jag ta mig till Söderbärke. Det blir en nätt liten tågtur på nästan 11 timmar. Ser ändå fram emot detta eftersom det betyder att jag slipper flyga!!

Blogg av David Härenstam 21xxxx

******






Del 6 Sommarturnéer och rolig gitarr-stress!

Sedan förra gången jag skrev här har det hänt så mycket att jag har svårt att summera allt. Först och främst blev vår Piazzolla-hyllning en succé med stående ovationer och storpublik i Botaniska Trädgården i Uppsala. Minna arrangemang funkade bra… mycket tack vare alla superproffsiga musiker som kunde ändra där det behövdes och slänga upp i oktaver där det lätt bättre. Och mycket tack vare underbara operasångerskan Susanna Levonen som fullständigt fångade publiken med sin smittande glädje och glödande musikalitet. Vilken upplevelse att plötsligt ha flera hundra människor framför sig igen! En del av mig undrade hela konserten igenom om detta verkligen var helt lagligt och jag egentligen borde sluta spela och istället be alla skingra sig… men tydligen är det helt ok nu äntligen. Så länge man är utomhus, och så var det ju också.


Minna och David

konsert med Minna Weurlander

Jag har också hunnit med kammarmusikfestival i Sundsvall, en rad konserter i Göteborg, gig med skådespelerskan Stina Ekblad och några konserter med flöjtisten Peter Fridholm. Här kan ni till exempel se mig och Stina i en live stream från Skåne: https://www.svenskakyrkan.se/laholm/dagen-svalnar

Jag skrev ju lite om nylonsträngar och gitarrens historia för någon vecka sedan. Bland annat hur mycket bättre nylonsträngar håller stämningen, dock tror jag den som ser hela konserten på länken ovan får en annan bild. Luftfuktigheten denna varma sommar har ibland gjort att man får stämma, stämma igen och stämma ännu en gång. Trösten är väl kanske då tanken på att galningarna som fortfarande envisas med sensträngar har det ännu värre!


WEberkvartetten

konsert med Weberkvartetten

Det har som ni märker varit OTROLIGT mycket olika ensembler och därför också otroligt mycket olika musik att hålla i huvudet denna sommar. En sommar jag för bara någon månad sedan trodde skulle vara mest inställda konserter, på grund av Corona-restriktioner. Precis som förra. Nu närmar sig dessutom In Between Music Festival, en festival jag håller i tillsammans med kompositören Stefan Klaverdal och som på alla vis är sommarens höjdpunkt för både mig och mina familj (som alltid följer med). Detta innebär för egen del fem nya konserter att lära in med olika musik varje gång, inte undra på att man lite, lite börjar längta tillbaka till lugnet från förra sommarens stillhet i sommarstugan. Fast bara lite. Mest längtar jag efter att träffa alla musiker och sätta samman detta jätteprojekt dedikerat till all musik ’mellan genrerna’. Hur allt detta gick tillslut gick och vad egentligen som menas med musik ’mellan genrerna’? Ja, det får ni läsa om nästa vecka!


In Between Music Festival

In Between Music Festival

Blogg av David Härenstam 210810

******