*******
15-24 juni - 5 Sommarskolor - stor succsé
28 juni-2 juli Efter att ha tagit i med hårdhandskarna får jag äntligen tillgång till Studyalong och jag får kommunen att skriva på hemsidan att vi är en del av kulturchecksystemet, en förutsättning för att kunna börja mitt arbete. 12 timmars arbetsdag hela veckan.
3-6 juli Bokslut
7-8 juli Planera skapa kontaktnät i Upplands-Bro.
9-10 juli Årets semester en tur till Göteborg.
12 juli måndag. Det går upp för mig att det är jag som ska stå för rivningen av väggen när vi ska skapa " Den Gröna Salen" Först var det tänkt att Jörgen som nu hyr villan och som ska slipa golvet också ska riva väggen. Jag ser att han inte riktig tid och det måste vara klart tills jag ska hämta flygeln i Norge, så jag tänker "Ragna, du måste agera NU!"
Jag ringer en favorit, Joakim. Han har byggd min trädgård och alla torrmurarna, en rolig kille att jobba med. Vilken tur, han tar 4 dagar av sin semester och hjälper mig. Han börja dagen efter jag frågade.
13 juli tisdag upp 5.30, på plats klockan 7.00
14 juli onsdag Ira kommer idag . Vi hyr släpvagn, städar och kör bort gipsen. Därefter bär vi resten av väggen ned i källaren. Det kan hända att ljuden mellan rummen blir för höga så det blir svårt att spela i alla rum. Av den anledningen spar vi väggen så vi kan bygga upp den som en extra ljudvägg om det behövs. Tur att källaren är stor.
Det har varit en stor öppning i väggen mellan köket och vardagsrummet. Köket ska bli lärarrum så vi får stänga till öppningen. Vi vill också ha konserter med tilltugg och då är det bra att ha öppningsbara luckor. Jag har hittat två inspektionsluckor som värkar hyfsad ljudtäta. Medan Ira och jag städar bygger Joakim in de nya luckorna mellan kök och vardagsrum. Visst blir det fint!
15 juli torsdag. Joakim spacklar och bygger färdigt luckan. Jag städer undan allt så vi kan täcka golvet inför målningen. Dammsuger och det tar otroligt lång tid. Servar med shopping av saker som behövs.
16 juli fredag. Vi putsar ned spacklet, tejpar alla övergångar, vi tvättar väggar med målartvätt och inser att vi får måla på lördag.
17 juli lördag. Joakim behövde vila, men klockan 7.00 var jag på plats för att mäla första ströket i vår nya skapelse: Den Gröna Salen. Färgen blev lite chock i början, men bra till slut. Ira dök upp vid 8 och vi hade bra teamwork och växlade med rulle och pensel. Riktigt kul att jobba med Ira. Efter en paus kunde vi inte hålla oss ,men målade andra ströket.
Från 13.00 jobbade jag ensam. Först målade jag färdigt, städade sedan jag en garderob i källaren som jag övertog i förtid. Rullade samman allt papper, tog bort maskeringstape, jättekladdigt och ibland följde färgen med så jag fick reparera. Till slut dammsuga. Då var klockan 21.00. Det blev 15 timmar denna lördag..
18 juli söndag. Jag tänker "Ragna, du måste vila NU!" Då väntar golvslipning och 1 augusti tar jag över den gamla scoutvillan och det blir den nya musikvillan. Fortsättning följer
Blogg av Ragna Fagelund 210804
*****
11 juni, lördag morgon svirrar det av tankar om Scoutvillan, snart musikvillan. Tänk er möjligheten att få ett eget hus till musikskolan i Upplands - Bro. Det ger förutsättningar att även jobba med vuxna, pensionärer och företag. Större chans att skapa ett nytt musikcenter för klassisk och jazzmusik.
Ett eget hus ger oss möjligheter att även undervisa 5 -åringar i vår nya minifiol- skola. Jag har fått självaste Ann-Marie Lysell att bygga upp en ny stråksektion. Det är jag väldigt stolt över och vill göra mitt allra bästa för att det ska lyckas från dag ett.
Dirigenten i mig drömmer om orkester, kör, symfonier och opera i Upplands- Bro. Här finns arbeta att göra, bara ett sätta fart.
Vågar jag ringa på en lördag? Efter ett tag skickar jag ett sms till Krister som en säkerhetsåtgärd. Vill ju inte störa chefen på en lördag. Hej å hå, Krister ringer tillbaka och 15.00 ska vi mötas.
Mötet med Krister går mycket bra. Vi får omedelbart en väldig bra kontakt och personkemin stämmer perfekt. Vilken tur att Edward kunde prensentera mig för Krister.
Nu som jag har tittat mig runt i Upplands-Bro förstår jag att detta inte är på vischan däremot ligger det perfekt i närheten av massor skolor bl.a. Källskolan och Kulturskolan. Bussen stoppar precis utanför dörren. Scoutvillan ligger perfekt till, men det är trots allt en chansning, vi har ännu bara 5 elever i Upplands-Bro.
12 juni, söndag. Vi ska starta till hösten och måste därför renovera villan, skriva in alla kurser i studyalong och vi har fortfarande inte fått tillgång till sidan. Dessutom marknadsföra oss, ansöka om skyltning osv.osv. Och inte glömma att vi har 5 sommarskolor i Danderyd som startar på tisdag och det är första gången vi arrangerar sommarläger.
Det är bara att konstatera - det är otroligt bråttom. "Ragna, du måste agera NU!"
Så jag ringer Krister och säger att jag vill skriva kontrakt så snart det går.
13 juni, måndag. Vi skriver kontrakt med Inmec och Krister kan flyga iväg på sin semester. Puuhhh! Nu är ett problem löst. Oroa er inte det finns nog problem att lösa, glöm semster!
Det är gått om plats i villan , men den måste fräschas upp.
Ska jag bygga en vägg till eller riva en vägg och få en stor sal? Dirigenten i mig säger orkester, kör, konserter och efter att har konfererat med Ann-Marie och Ira bestämmer jag mig för att göra en stor sal, det blir bäst.
Hur det går skriver jag om i vår nästa blogg.
Blogg av Ragna Fagelund 210729
*****
I början av juni tog Ragna reda på att Opus Nordens musik-skola var auktoriserad som en av kommunens musikskolor och därmed är en del av kommunens kulturcheck-system.
Bråttom - BRÅTTOM om vi ska klara att starta till hösten. I huj och hast måste vi lösa lokalfrågan.
Ira och jag bestämde oss för att göra en research över hela kommunen. Fredag förmiddag 10 juni gjorde vi en plan för vår rundresa.
12.30 var jag i Bro, jättehungrig. Så vi bestämde oss för att börja med en lunch. På vägen säger Ira, "Vänta, här är ett ställe jag har funderat kolla upp" jag ser en mystisk lite grön lagerbyggnad på vischan som ser lite skum ut. Okej, Ira kan ju sin kommun jag litar på henne och vi stannar bilen.
Det fanns en öppen dörr och där knackar vi på och hittar Emilio som sitter och arbetar på sin senaste hemsida. Då Emilio hör att vi är musiker och letar lokal blir han eld och låga. En minut efter vårt första hälsning är vi inne i en "hemlig" ljudstudio som ligger i längan, han ringer studiochefen Edward som släpper allt han har i händerna och efter 10 minuter är han på plats.
"En musikskola med klassisk profil! Det behövs i Upplads-Bro" säger han, en gammal rockmusiker. Han berättar om sina besök i Berwaldhallen för att göra research om symfoniorkestern. Därefter visar han stolt sin egen komposition till traileren för Gladiatorerna 2012 TV4, den Edward har komponerat. Jag, dirigenten och Ira kompositören blir väldigt imponerade.
"Visst är det så att Scoutvillan snart står tom", säger Emilio till Edward. "Bra idé, vi kollar" svara Edward och vi promenerar till Scoutvillan för att titta om det finns någon där. " Jag ringer hyresvärden " säger Edward resolut. Krister svarar tyvärr inte. Efter detta fantastiska möte beger vi oss för att äta lunch och titta på skolor i Upplands-Bro.
17.30 är jag hemma i Danderyd och då plingar det i telefonen. Edward har pratat med Krister Strid och jag får hans kontaktuppgifter. Hur det går får ni veta om en vecka i nästa del av bloggen "Miraklet i Upplands-Bro"
Blogg av Ragna Fagelund 210722
*****
Här berättar Märta om sina intryck
- Först och främst vill jag säga tack för en otroligt trevlig kväll både till arrangören och sedan till Nina som bjöd in mig!
Jag tyckte det var ett mycket trevligt upplägg och koncept, framför allt de korta inslagen av berättelser kring musiken innan framträdandena. Dessutom superkul att få se alla duktiga barn visa allt dem lärt sig och lyssna på alla fina sångröster.
Jag har aldrig tidigare varit på en ”romansafton” vilket innebar att jag kom dit utan några förväntningar men jag gick därifrån positivt överraskad!
Mitt intryck av Opus Norden är att det verkar som ett bra ställe att få utveckla sina sångförmågor på, som bevis alla duktiga sångare vi fick höra, men även av att det är ett ställe där man trivs och framför allt stöttar varandra.
Blogg av Nina Ivarsson 26/12-2018
*****
*****
Liksom dagens poplåtar handlar de flesta svenska romanser om brusten kärlek. Romanserna uttrycker en svensk melankoli men också brinnande passion.
Börjar man lyssna till Petersson-Bergers och Rangströms sånger växer de och man blir mer och mer imponerad att det finns så många uttrycksmässiga och musikaliska bottnar i dem. Att texterna är av diktare som Gustav Fröding och Bo Bergman gör inte saken sämre.
Varför är det viktigt att vi inte tappar den här delen av vår historia?
Ja, det finns kanske lika många svar som det finns människor, men förståelsen för hur vi upplevt verkligheten i tidigare generationer gör nog att vi förstår dagens verklighet bättre. Idag har vi det förhållandevis gott ställt i vårt samhälle men när dessa sånger skrevs levde de flesta svenskar under mycket fattiga förhållanden. Känslorna är ändå desamma.
På Opus Norden vill vi värna om denna svenska musikskatt, och alla elever får sjunga romanser som passar deras röst. Sångerna är också bra för att utveckla rösten och ger en full historia på 2-3 minuter. Vi uppmuntrar barnen att tänka fritt så de kan utveckla sin tolkningsförmåga. Varje sång kan tolkas olika och alla kan känna stolthet över sin egen version.
Vad ger den svenska romans-konsten oss idag?
Att sätta sig in i en annan människas livssituation ökar empati och förståelsen för andra. De musikaliska klanger som tonsättarna använde under 18-, och början 1900-talet och var speciella just för den tiden. Att ta del av denna sångskatt utvecklar och berikar oss människor.
Blogg by Katarina Arvidson 24/10-2018
*****
Ragna har en brinnande nyfikenhet att se hur mycket alla individer kan utveckla sin röst. Här är hon oerhört noggrann och ger sig inte förrän hon känner att alla har gett precis det de mäktar med för dagen. Hon är effektiv och extremt väl förberedd med noter till alla, samtidigt som hon har en stor portion humor och nära till skratt.
Vi människor måste våga kasta oss ut i det okända när vi ska sjunga och här har Ragna genuin förståelse för hur det känns. Att kunna känna sig trygg och förstådd är oerhört viktigt när man ger sig hän i något så utlämnande som sång.
Hos Ragna är du sedd och lyssnad till.
Varför är det så? Det viktigaste är att Ragna har dubbla utbildningar. Hon har full dirigentexamen för både kör och orkester och full sångpedagogutbildning. Det ger en fysisk förståelse för sjungandet och musicerandet som annars kan vara svårt att uppnå.
Det finns många olika slags sångskolor. Ragna har fostrats i en klassisk skola hos operasångare där syftet är att hela kroppen ska vara engagerad.
Så vad menas med stödnivåer?
Kanske diffust förklarat är det den balans som uppstår mellan in-, och utandningsmuskler för att åstadkomma varje tonhöjd.
Det är ett reflexsystem som tar upp emot sju år av dagligt övande för att lära sig. Detta är något som Ragna gått igenom och hennes inkännande blir speciellt.
Blogg av Katarina Arvidson 9/10-2018
*****
Så var det dags igen med Julkonsert! Denna gång i Änglagaraget i Djursholm, som har en stor sal med fin akustik. Och där maestra Ragna repeterade med Danderydskören en gång i veckan under 80- och början av 90-talet.
Inför fullsatt sal,110 personer i publiken framförde Ragnas olika körgrupper en fantastisk Julkonsert. Akustiken i Änglagaraget är perfekt för just detta.
Konserten öppnades med klassiska Alice Tegnér-visor. Där inte mindre än 20 pepparkaksgubbar marscherade in på scenen. Alice Tegnér var en fantastisk kompositör och hon har lämnat efter sig en riktig sångskatt och hon finns med på alla Opus Nordens konserter.
Många av barnen/ungdomarna sjöng solo i delar av programmet. De flesta tar även sololektioner bredvid att sjunga i körskolan.
Ackompanjerade gjorde Asuka Nakamura som ju varit en av Ragnas pianolärare i flera år. Numera är hon en av Opus Nordens artister och turnerar i hela Sverige och även utomlands.
Sceniskt gjorde sångarna en fin insats genom att gå ut och in, bakåt och tillbaka, allt under glatt sjungande.
Barn- och Ungdomsensemblen avslutade konserten. Det är roligt att höra och se hur dessa barn och ungdomar utvecklas. Denna gång bjöd ensemblen även på en av Benjamin Brittens Christmas Carols, "This little babe". En riktig utmaning särskilt för att de är så få sångare i varje stämma. Så i princip får de sjunga solo när det är flerstämmig sång. Imponerande!
Körskolans utvecklingen är anmärkningsvärd snabb och det säger en del om Ragnas pedagogiska förmåga, minsann!
Härlig upplevelse och finfin inledning av jul-firandet tycker den inte helt opartiske
Torgny Svenberg 20171226
*****
Hur var det att vara med på Julkonserterna?
Alla Opus Nordens elever hade förberett sig väl och för vissa var det första gången de uppträdde inför stor publik. Även ifall det var korta stycken de skulle framföra i soloform var det för många en stor upplevelse.
Den sortens upplevelser är viktig att få pröva och ger bra erfarenhet inför livets alla senare tillfällen då man ska framföra presentation eller redovisning av något slag.
Vad behövs göras innan konserten?
Hur var det då backstage?
Gustav och Robban drog ett stort lass när de tog upp alla stolar och bord från källaren och dukade för alla gäster.
Torgny arbetade som en iller i köket för att förbereda lunch, brygga kaffe, värma glögg och bistå med allt till fikat. Det var 130 personer som skulle serveras fika och 75 personer som skulle äta lunch. Torgny som är duktig på mat gör bönsallad och taboulle från grunden och det tar tid, men smakar bra.
Ira repeterade först med alla sina egna elever och sedan med alla små sångare som skulle upp på scen.
Harald fixade scen, repeterade med sina elever och förberedde för fika.
Jag skötte serveringen och sjöng upp med mina små sångare inför konserten.
Och Ragna då? Hon hade förberett allt praktiskt inför konserten dagarna och nätterna innan så hon tog hand om sina elever då hon hade sångare vid alla tre konserter.
Ja det låter kanske som att det var väldigt jobbigt, men det var fantastiskt roligt och belönande att få se alla barn växa med uppgiften och i många fall prestera långt över lektionsnivå.
Reporter Katarina Arvidson 20171204
*******
Vårstämningen dallrade i luften på konsertdagen, efter förra veckans härliga värme! Både publik och de som skulle uppträda på konserterna hade vågat lägga vintern och de alldeles för färska minnena av iskalla frostmorgnar bakom sig och kom iklädda färgglada, fina sommarkläder. De lekfulla konsertprogrammens innehåll med blandade repertoarer vred upp värmen ytterligare och fyllde liten som stor med lycka i sinnet och benen med spring.
Först ut i tåget av konserter denna dag var vårkonserten med en del av Iras elever på piano och Katarinas elever i sång. Publiken kunde nästan fysiskt känna koncentrationen när pianoeleverna, en efter en, intog flygeln. De minsta nådde inte ner till pedalerna men visade ändå med säkra fingrar att de behärskade det stora instrumentet.
Bland Katarinas elever framfördes solon och gemensam sång i grupp. Den roliga visan om Karlsson på taket, "Världens bästa Karlsson" av Georg Riedel, illustrerades med dansrörelser och handklapp, samtidigt som eleverna sjöng och man kunde lätt framkalla bilden av den självgode och tjocke mannen med propeller på ryggen.
Även publiken fick släppa loss och stämma in i "Den blomstertid nu kommer". Bland en sådan här publik sitter det såklart många föräldrar med sångtalang och en uppväxt i musikens tecken bakom sig, så inslaget av allsång är alltid populärt och alla sjunger med.
Haralds sångelever, samt några till av Iras pianoelever stod för programmet på konsert nummer två. Det bjöds både på glädje, - som i "Majas alfabetsånger" av Kerstin Anderby och "I feel pretty" från musikalen Westside Story med rekvisita och allt - och på allvar som i "O mio babbino caro" av Giacomo Puccini. Iras elev Axel Hamrin överraskade publiken med att spela sin egenkomponerade melodi, "Loppmarknad", på pianot.
Eftersom det kommit att bli så pass många elever i Opus Nordens musikskola och olika körer blev det hela fyra konserter denna lördag. Och även om man kan leva länge på musik så gör sig mer akuta behov påminda under en sådan heldag, något som Ragna och Torgny naturligtvis förutsett. Torgny lagade mat i dagarna två så att publiken kunde avnjuta en fantastisk lunchbuffé mellan konserterna. Dessutom var det tre fikapauser med allt tillbehör man kan tänka sig; bullar, kakor, saft, kaffe och tårtor.
Ragna själv har många sångelever och hon har också hand om Opus Nordens alla körer. På den tredje konserten tog hennes elever, tillsammans med pianoelever som går för Ira, med publiken på en resa genom tid och rum, genom musikaler, sköna välbekanta sommarsånger och klassiska pärlor. Oskar Fagelund Svenberg, den elev som gått längst hos Opus Norden, intog scenen och visade prov på sin talang både vid pianot och med sin sång. Som yngsta elev genom tiderna har han kommit in på Vadsten Sång- och pianoakademi och av de stormande applåder publiken överöste honom med kan man lätt förstå att han verkligen lyckades hänföra sina åhörare.
Den sista konserten dominerades av Opus Nordens olika körer; Astrid Lindgren Gruppen, Alice Tegnér Gruppen, Supergruppen, Barn och Ungdomsensemblen och även de vuxna Rösttränarna. Ragna dirigerade med hela kroppen för att få rätt tajming på solister och olika stämmor. När hon vände sig till publiken och bad om assistans från de mörkaste mansrösterna bland åskådarna i de grötigaste "oj,oj,oj,oj" i sången "Sjörövar-Fabbe", (musik Georg Riedel och text av Astrid Lindgren), förvandlades hela publiken till mörkröstade gubbar och sjöng med!
När man tittade ut över publikhavet under konserterna kunde man se både föräldrar och syskon mima med eller hålla tummarna hårt vid en svår passage på klaviaturen. Säkert visste de exakt var det behövdes lite extra stöd då de hört sångerna och pianostyckena övas om och om igen hemma. Lärarna fanns också tillgängliga för var och en av sina elever och det råder inget tvivel om att deras arbete är uppskattat - kramar, blommor och presenter utdelades efter varje konsert!
På kvällen packade Kristina Holm nöjt ihop sina noter efter en intensiv dag. Hon och Ira turades om att stå för pianoackompanjemanget till sångerna under konserterna. Med den allra sista sången, "Nu grönskar det", fortfarande ljudande i öronen lämnade publik, elever, musiker och lärare Danderydsgården för den här gången.
Tack för den här gången och välkomna åter vid nästa konsert, önskar vi på Opus Norden!
Ett blogginlägg av Åsa Wilk - 20170522
*******
Förra torsdagen var jag och Ragna vid Mörbymässan och presenterade skolans verksamhet för alla som vara intresserade.
Det var fantastiskt trevligt och vi träffade bl.a. många pensionärer som var ute för att handla och göra ärenden. Opus Norden vill att alla pensionärer skall spela eller sjunga för vi vet att det har en så bra effekt på hjärnan och även hjärnans rörelsecenter förbättras. Därför erbjuder vi nu pianolektioner och sånglektioner på dagtid och det blev det många samtal.
Många tycke att deras röst redan var försvunnen och att det inte var någon idé att sjunga men jag hävdade ändå att man ofta kan få bra resultat om man testar att gymnastisera rösten. Det handlar om muskulatur som måste användas och cirkulation i både röst-, och andningsapparat.
Av alla de elever jag haft tycker jag att det är just hos pensionärer som jag fått den snabbaste utvecklingen. Särskilt roligt för de som inte är vana att ta stor plats är när man då börjar öva på att låta mycket finns det ofta oanade resurser som får chans att komma fram.
Jag tänker speciellt på en 69-årig dam som sjungit mycket i kör i hela sitt liv men som upplevde att hennes höjd försvunnit. Efter att ha arbetet med tekniken ett tag så kom hon helt plötsligt upp fem heltoner högre med varm och vacker klang. Vi var nog lika förvånade bägge två att det gick att åtgärda så pass snabbt. Det vi gjort var egentligen bara att använda mer luft, rätt vokal och övertyga henne om att hon dög alldeles utmärkt. Sedan var ju frågan ifall det gick att upprepa nästa lektion och det gick det. Övning krävs för att det ska hålla i sig men det var ändå fantastiskt att få så stor förändring.
Min upplevelse efter att ha haft elever i åldrar 8-92 år är att vi svenskar ofta är väldigt stränga mot oss själva. Om man under sånglektion kan öka tilliten till sin förmåga gör det ofta att det kommer fram mycket mer röst. Man måste bara få pröva i lugn och ro.
Vi är glada för att vi även fick möjlighet att berätta om våra duktiga artister och sälja några skivor. La Monica med Knut och Kina Sönstevold var den skivan som gick bäst. De bor ju även i kommunen.
Ett blogginlägg av Katarina Arvidson - 20170502
Nytt läsår stundar. Hur kan man som förälder hjälpa sitt barn att klara skolarbetet på bästa sätt?
Eftersom barn i vårt samhälle ofta inte är lika fysiskt rörliga som de borde är det vanligaste att man i första hand vill få sitt barn att börja med till exempel fotboll och tennis. Och det är givetvis bra att barnen är fysiskt aktiva, men om man vill ytterligare förbättra deras chanser till en lyckad skolgång finns ett utmärkt alternativ: musicerandet.
Bland alla kulturyttringar har det forskats mest om just musicerandets alla fördelar. Att lära sig att spela ett instrument kan utveckla förmågan att samarbeta och göra det lättare för barnet att lära sig andra skolämnen.
All musikutövning sätter direkt avtryck i hjärnan - vi bildar nya synapser, som enkelt uttryckt betyder att vår hjärnas olika delar blir bättre på att samarbeta. Lärare i musikklasser har alltid kunnat notera att elever som får musikalisk träning lättare tillgodogör sig undervisningen i språk, matematik och andra läsämnen.
Foto: Ragna Fagelund
I dag vet vi tillräckligt om musik och hjärna för att kunna hävda att musikalisk träning är bra för barnets hela utveckling. En studie av de amerikanska forskarna Joseph M Piro och Camilo Ortiz visade att barn i 7-årsåldern utvecklas bättre språkligt om de får musikundervisning. En grupp som fått pianoundervisning i tre år jämfördes med en grupp som inte fått den. Deras undervisning i språk, läsning och skrivning var likadan, så även deras sociala förhållanden. Efter tre år kunde forskarna se en signifikant skillnad till fördel för barnen som fått musikundervisning.
Piros och Ortiz studieresultat pekar på samma sak som andra studier gjort, att musik förbättrar ungas matematiska och språkliga förmåga.
Så kära föräldrar, glöm inte bort musiken!
Vill man veta mer om musicerandets fördelar rekommenderas ”Den kulturella hjärnan”, en webbplats där Gunnar Bjersell, professor i molekylärbiologi vid Karolinska institutet, och hans kolleger i över 20 år samlat forskningsrapporter inom den tvärvetenskapliga disciplinen kulturmedicin.
Debattartikel i Mitti Täby av Nordenfeltska Musikskolan & Opus Nordens Musikskola, 2019-0905
******
*******
”När du gör något som är riktigt svårt och på toppen av din förmåga utvecklas du som mest”.
Jag ramlade över ett jätteintressant youtube-klipp där den svenska hjärnforskaren Torkel Klingberg berättar om ny forskning kring barns inlärning, och varför vissa barn klarar sig bättre än andra i till exempel matematik.
Torkel Klingberg tar upp ordet GRIT som en nyckelfaktor i förmåga att öka sin inlärning och han översatte det till svenska som kämparanda, ihärdighet, driv eller djävlar anamma.
I klippet berättar han hur amerikanska forskare sökt vilken faktor det är som främjar inlärning mest. De har testat yttre motivation som pengar, inre motivation som att det var roligt, och GRIT / DRIV som en ihärdighet att ta sig an svåra problem trots tillsynes oöverstigliga hinder.
Den yttre motivationen där eleverna blev belönade med pengar visade sig inte vara speciellt verkningsfull. Eleverna fick snarast lite sämre resultat.
Den inre motivationen visade sig vara nödvändig och bra, men man såg inte hitta signifikant förändring på resultatet.
Den tredje faktorn GRIT /DRIV visade sig dock vara utslagsgivande.
Så vem har driv, kämparanda eller jävlaranamma, och kan man lära sig det?
Som lärare kan du uppmuntra och förklara att det är när det är som svårast för dig som du utvecklas som mest och alltid ge nyanserad feedback så som ”Det är är bra men det här kan du göra bättre osv..
Din hjärna är inte fast utan den är ett resultat av träning. Den är plastisk och förändras hela tiden. I den amerikanska studien kunde man se att barn och ungdomar som trots motgångar fortsatte och kämpa vidare var i slutändan de som klarade sig bäst.
Hur befrämjar man DRIV?
Rent vetenskapligt säger Klingberg att man faktiskt inte vet, men att psykologer menar att t ex de barn som termin efter termin håller fast vid sitt pianospel eller vid sin karateträning befrämjar sitt DRIV.
Personligen gläds jag åt denna forskning för det visar att vi själva kan förändra vår kunskap utan att fördöma oss som ”obegåvade” eller ”otillräckliga”. Vår kunskap är ett resultat av träning och inget medfött. Orkar vi kämpa vidare med vår övning , vår inlärning, vår löparrunda så utvecklas vi till något vi inte trodde att vi skulle klara av.
Se gärna hela klippet här där Torkel Klingberg berättar så får du en mer heltäckande bild. Klippet ger mig glädjande förhoppningar.
Ett blogginlägg av Katarina Arvidson - 20170421
*******
VD:n på företaget Notfabriken, Ingemar Hahne, växte upp på 60-talet med gitarren på ryggen, ständigt beredd att pröva nya ackord tillsammans med vännerna. I sin ungdom var han notsamlare och på den vägen är det, berättar Ingemar när jag frågar efter hans bakgrund.
På Opus Nordens kurser i röstträning har jag fått stifta bekantskap med notböcker som Notfabriken gett ut och just nu använder vi "Carl Michael Bellman Sånger" som är ett urval av visor ur Bellmans samlingar. Bellmanboken är i en klass för sig! Den innehåller så mycket mer än "bara" noter. Så fort man öppnar den invigs man i en värld som faktiskt höll på att gå förlorad. Ingemar berättar;
- När boken trycktes hade det inte på många år funnits någon vissamling av Bellman på marknaden. Det satte igång en process hos mig. Vi ser oss som kulturbärare här på Notfabriken. Vi vill verka för att stora musiker och vissångare inte faller i glömska. Varje år gör vi ett sådant kulturbärarprojekt för att det ska vara roligt att jobba helt enkelt!
Den namnkunnige Håkan Elmquist placerade sig i biblioteket månader i sträck, vid framtagandet av Bellmanboken, för att studera originalmanuskripten. Det gör att vi som läser den får tillgång till ett korrekt och genomarbetat ackompanjemang och till språket, så som det användes då.
- Tänk bara så många ord i Bellmans visor som inte finns längre!
Utropar Ingemar.
För att vi ska förstå dessa ord finns en ordförklaring efter varje visa eller epistel. Illustrationerna i boken är självklart också de tidsenliga, från 1800-talet, av J. T. Sergel.
Längst bak i boken får vi stifta bekantskap både med den grekiske vindguden Eolus, Fader Movitz och Korporal Mollberg i registret över platser och personligheter som förekommer i visorna. Detta är ett resultat av den viskunnige redaktören, Göran Rygerts gedigna arbete med boken.
I uppskattningvis ett halvår jobbades det frenetiskt för att få boken färdig
- och då rör det sig inte om 8-17 dagar,
påpekar Ingemar, en kommentar som nästan känns överflödigt. Bara genom en snabb titt förstår man att glöden och engagemanget bakom är så mycket större än att det skulle rymmas innanför vissa klockslags ramar. Rollen som kulturbärare låter sig inte begränsas. Och vi som köper boken bär med oss kulturarvet, låter det få ta plats i vår tillvaro och i bokhyllan. Kanske bär vi med oss det även till nästa generation.
Det här är noter för livet!
Ett blogginlägg av Åsa Wilk - 20170320
*******
Efter en diskussion med Ragna gällande notböcker och notkopior och att vi på Opus Norden ska försöka använda så mycket böcker som det går i undervisningen, började jag fundera.
Hur många kopior har man inte under åren lopp använt på Musikhögskolan, Operahögskolan och även på olika teatrar….. och idag vad är det som finns kvar?
Jo, det är mina piano- och sångböcker som jag köpt från det jag var 10 år.
ALLT står kvar i bokhyllan och känslan när jag tar
HAHAHAHAHA! HOHOHOHOHO! Hela publiken skrattar. Konferencier Petter Svenberg värmer upp allsångsdeltagarna med ett rungande skratt. Sedan var de redo att sjunga med!
Biljetterna till lördagens Allsång, Tårtkalas och Maskerad på Danderydsgården tog slut på nolltid och det var också en laddad publik som kom. Många hade tagit sig en ordentlig funderare kring temat på evenemanget - "Sound of Music" - och klätt sig ut sig därefter. Det fanns både militärer, nunnor, män i lederhausen, kvinnor och tjejer i dirndl-klänningar och gardinkläder bland den sjungande publiken.
Programmet följde filmen i mångt och mycket, så att publiken skulle ha en chans att hänga med både i handling och sång. Inledningsvis var det alldeles mörkt i hela lokalen medan klostersånger hördes bakifrån ridån. Man kunde lätt föreställa sig hur man står där och tjuvlyssnar bakom en stängd klosterport i arla morgonstund, innan solen ens hunnit gå upp. Första morgonbönen. Nå hur var det nu? Fanns hon där, huvudpersonen Maria, på plats i klostret? Det fick man svar på i nästa scen och första allsången "The Sound of Music". Maria var såklart ute i naturen, sjöng tillsammans med fåglar och bäckarnas brus och i nästa sång "Maria" framkom det tydligt vad de andra nunnorna tyckte om det...
Maria får i uppdrag att lämna klostret och bli guvernant hos familjen Trapp, som vi vet från filmen. Denna uppgift var inte alls vad hon hade tänkt sig och hon känner sig mycket osäker inför vad som komma skall. Opus Nordens Ungdomsenseble både sjöng och dansade för att mana fram självförtroendet och tilliten i "I have confidence", där Katarina Arvidson hade arbetat fram koreografin.
Första akten bjöd också på ett härligt solonummer med Oskar Fagelund Svenberg och Anna Nager, som sjöng om kärlekens mysterier i "How can love survive".
I pausen blev det tårtkalas och snacka om tårtbuffé! Inte mindre än 11 olika sorters tårtor bjöds det på. - Pröva den här! Hallon och choklad! Ropade en av tjejerna ur barnkören till mig, lyckligt brun runt munnen. Det bruna var naturligtvis borta i andra akten när hon tillsammans med de andra barnen ånyo ställde sig på scenen.
I andra akten blev det tillfälle för fler solon, i synnerhet i scenen med musiktävlingen. Kvartetten Grape, bestående av Leo, Hugo, Ivar och Oskar totalcharmade publiken.
Joakim Laksov, som spelade C. Saint Saens vemodiga "Svanen" satte publikens känslor i svallning.
Den som ändå säkerligen skulle ha tagit första priset på en sådan tävling var Siri Pettersson, som går i femte klass i Adolf Fredriks musiklasser, och som framförde W.A. Mozarts "Das Veilchen" på klingade tyska. Publiken kunde inte sluta applådera.
Alla Opus Nordens körer var med på evenemanget med stora och små deltagare. I Ungdomskören fanns det fler solister som hade en särskild roll mitt i någon av sångerna: Rebecca Hultin, Max Andersson, Wille Bartholdson, Ursula Sellstedt, Sophie Bergkvist, Alexandra Raftell och Ludvig Kais. Deras professionella framträdanden inspirerade publiken att anstränga sig ytterligare ett snäpp för att ge klang åt allsången.
Pianisten, Silja Turunen, fanns vid flygeln under hela föreställningen och spelade tills tangenterna nästan glödde.
Opus Nordens Ragna Fagelund kan verkligen vara nöjd med detta fantastiska evenemang som hon har gjort.
Tack till alla som var med!
Ett reportage av Åsa Wilk- 20161007
*******
Åsa myser i solen medan hon skriver sin blogg
Den 15 oktober sjunger vi sånger från Sound of Music tillsammans! Det blir ett festligt evenemang på Danderydsgården med allsång, maskerad och tårta. Opus Nordens både barn- och vuxenkörer övar flitigt inför den stora dagen. De svåraste melodierna får vi luta oss tillbaka och bara njuta av, då de framförs av duktiga musikskoleelever.
Boka biljetter nu!
via mail eller post, klicka här.
Året var 1999. Det var i England som man, med anledning av filmen Sound of Music och dess popularitet, kom på att bjuda in biopubliken att sjunga med i de trallvänliga sångerna. De sjungande biobesökarna var utklädda till allt från nunnor, tyrolare och militärer till flygande gäss. Konceptet spred sig snabbt och intog många länder med storm, inte minst Sverige, precis som den ursprungliga musikalen, och därefter filmen hade gjort.
Det finns många uppslag i de levnadsglada sångerna från Sound of Music för den som tycker om att klä ut sig. Den som vill drömma sig tillbaka till sin ungdom kan gestalta ett av barnen trapp, med kläder sydda av gardintyger eller uniform. Växtintresserade personer kanske tar på sig en liten edelweiss-hatt. Sömngångaren kan ta med sig nattmössan och filten och stämma in i "So long, Farewell". Eller så kommer man som man är och bara sjunger och har roligt.
Vi ser fram emot att göra heder åt musikerna Richard Rogers (musik) och Oscar Hammerstein II:s (text) musikaliska anrättning tillsammans med er den 15 oktober!
Ett blogginlägg av Åsa Wilk
*******
Canseko är ett företag i Danderyd som funnits sedan 1999. Vad företaget arbetar med illustreras tydligt på deras hemsida med en bild av en spargris, omgärdad av ett par skyddande händer! Kunderna erbjuds nämligen hjälp med ekonomisk förvaltning, löpande bokföring och bokslut. Vems spargrisar är det då som Canseko skyddar? Jo, kunderna återfinns bland bostadsrättsföreningar, samt mindre och medelstora aktiebolag.
Canseko har valt att erbjuda sina anställda att gå på kurs i röstträning arrangerad av Opus Norden. Företaget valde även att sponsra Allsångsevenemanget som Opus Norden ordnade den 15 oktober, ett uppskattat evenemang där biljetterna blev utsålda på nolltid. Så hur ser Canseko att man kan dra nyttan av att erbjuda sina anställda möjlighet till att träna sina röster?
- Våra kunder är proffs inom de områden och branscher de verkar, men har inte tid eller möjlighet att sätta sig in i de administrativa delarna. För oss innebär det att vi behöver både hjälpa och utbilda våra kunder. Med en stadig och trygg röst i telefonen exempelvis får man lättare kontakt och uppmärksamhet från kunderna och budskapet når fram.
- Vi valde att sponsra Opus Nordens allsångsevenemang då vi vill gynna kulturlivet i Danderyd och kanske få fler att upptäcka vilka möjligheter det finns när det gäller att träna upp sin röst. Ragna på Opus Norden är mycket duktig på att få människor att utvecklas.
Opus Norden vill tacka Canseko för sponsring av allsången. Mycket tack vare vårt samarbete blev det ett evenemang med knorr på!
Ett reportage av Åsa Wilk- 20161017
*******
Lördagen den 15 oktober är det premiär och nu finslipas det på alla kanter! Många olika delmoment som övats in var för sig, ska bli till ett samlat evenemang, en härlig upplevelse för både publik och deltagare.
I helgen hölls genrep och vad kan väl passa bättre en gråkall lördag och söndag än att lysa upp tillvaron med sång och musik? Alla var där; cellisten, solister, pianist, koreograf, konferencier, körer och så Ragna som höll i alltihop.
I det här blogginlägget ska du få komma med bakom scenen, läsa lite om förberedelserna och tjuvkika på vad som komma skall...
Katarina Arvidson, som har tagit fram- och arbetat med koreografin, berättar om var hon hämtat inspiration och hur hon har tänkt:
- Jag har utgått från filmscenen där Julie Andrews, som spelar huvudpersonen Maria, försöker intala sig att hon kommer att klara av alla utmaningar. Hon kastas mellan tilltro och tvivel och genom att öka farten i stegen allt mer vinner hon "confidence", självförtroende.
När Maria går ut från klostret kastas hon in i en helt ny värld. Något som skulle vara skrämmande för de flesta. Nyfikenheten och passionen att få leva livet fullt ut driver Maria till att övervinna alla rädslor.
Då jag inte alls visste vad barnen skulle kunna ta åt sig för koreografi har jag försökt jobba mer med formationer än jättesvåra danssteg. Nu har det visat sig att de är oerhört snabba att ta steg, så även om vi har lite reptid för ett så pass stort "jobb" kan vi nog maxa på i slutet av sången. De har både gott minne och tillräckligt bra kondition för att kunna sjunga och dansa samtidigt. Jag är imponerad av dem. I ärlighetens namn tror jag inte alls att de tyckt det är svårt. Jag uppfattar att de förstår syftet, hur rörelseuttrycken ska återspegla självförtroende och tvivel.
Pianisten, Silja, sprudlade vid flygeln under genrepshelgen! Hon spelade, avbröt och tog om, när körerna behövde öva lite extra på en passage. Helst ville hon inte göra avbrott en enda minut för paus eller mat, utan fortsätta öva, med eller utan sångackompanjemang.
Pianisten har fler uppgifter än man kanske ser eller tänker på när man sitter i publiken. Mitt i ett hetsigt och avancerat ackord, som kräver minutiös uppmärksamhet, ska det vändas blad i noterna. Ett ögonkast med dirigenten eller en solosångare är upptakten till en ny ljudström, som sedan ska harmoniera med flygeln. Dessa uppgifter kan tyckas små, syns nästan inte, men har en väldig betydelse och måste fungera.
De olika körerna, som har övat var för sig, lyssnade på varandra under genrepet, försökte känna in, hitta sin roll och samtidigt vara delaktiga i helheten. Både barn- och vuxenkörerna applåderade varandra när ett svårt moment blev särskilt lyckat. I denna positiva anda uppmuntrades varje körmedlem att koncentrera sig än mer på uppgiften och höja sig ytterligare ett snäpp.
Ett reportage av Åsa Wilk- 20161007
*******
Kommer ni ihåg vad musikalen Sound of Music handlar om? För mig framkallar den vaga minnen av vackra alpvyer och skuttande och sjungande barn. Men om någon exempelvis skulle be mig räkna upp en enda av alla huvudpersonens favoritsaker från sången "My favorite things" - hon hinner räkna upp en hel del där - så skulle jag genast tystna. Det kanske är läge för en kort resumé inför Allsångsevenemanget med tema Sound of Music den 15 oktober på Danderydsgården.
Handlingen utspelar sig i Österrike år 1938, under en orolig tidsepok då nazismen får allt starkare fotfäste i Europa. Huvudpersonen, Maria, har följt sitt kall och studerar för att bli nunna, men hon är alltför levnadsglad och inspirerad av naturen för att riktigt kunna hålla sig inomhus och följa de stränga klosterreglerna. Abedissan ger henne i uppdrag att bege sig till familjen von Trapp, för att under en tid arbeta som guvernant och undervisa barnen i familjen. Barnens far är pensionerad sjöofficer och änkling och sedan fruns bortgång har han hållit barnen under militärisk disciplin. De har till och med fått ikläda sig uniformer med uppställning på led varje morgon.
Maria återinför musik, kärlek och värme till familjen Trapp och så småningom vinner hon även den gamla sjöofficerens hjärta, även om detta inte ingick i hennes ursprungliga planer. Marias önskan att bli nunna var uppriktig och först efter tvekan och rådfrågande hos abedissan, gifter sig Maria och Herr von Trapp. Tillsammans finner hela familjen tro, hopp och mod att överleva och föra musiken vidare när Österrike invaderas av nazisterna.
Maria och familjen von Trapp är inga fiktiva personer. Maria själv levde mellan 1905 och 1987. Hon blev ombedd av en vän att skriva sina memoarer, något som hon länge motstod, men när hon kom igång resulterade det i en bok, "The Story of the Trapp Family Singers", som kom ut 1949. År 1956 filmatiserades boken i Västtyskland, vilket sedan ledde vidare till den nu mera världsberömda musikalen, som spelades första gången år 1959, och sedermera filmen "Sound of Music" (år 1965).
Familjen von Trapps liv:
Maria var, precis som i musikalen, fast besluten om att bli nunna och hon sökte sig till klostret Nonnberg år 1924. Med sig i bagaget hade hon en lärarexamen som hon tagit året innan i Wien. Det var snarare kärleken till barnen än till den 25 år äldre pensionerade sjöofficeren, som gjorde att hon gifte sig med Georg von Trapp år 1927. De fick tre barn tillsammans och George hade sedan tidigare tre barn.
På grund av depressionen och den ekonomiska smällen 1929, led Familjen Trapp ett stort finansiellt nederlag. Georg von Trapp hade placerat familjens förmögenhet i en bank, som ägdes av en nära vän. Banken gick i konkurs och von Trapp fick säga upp allt tjänstefolk, flytta in på ett våningsplan i det stora huset och hyra ut resten av rummen.
Fader Franz Wasner, en katolsk präst och god vän till George, kom att bli familjen Trapps dirigent och musikaliske ledare. Men sångkarriären fick fart tack vare att den berömda sopranen, Lotte Lehmann, hörde dem sjunga. Hon föreslog att de skulle framträda publikt och hålla konserter. Deras sånger spelades på radion, varpå den sjungande familjen kom att bli ännu mer omtalad och fick göra än större framträdanden.
Livet för familjen Trapp, liksom för så många andra, blev i och med nazismens utbredning mycket svårt och år 1938 lämnade de Österrike för Italien, men fortsatte sedan vidare till USA. Deras hus togs av nazisterna och kom att bli Heinrich Himmlers huvudkvarter.
Till en början i sitt nya hemland gjorde familjen framträdanden i USA och Canada, men kom sedan att turnera över hela världen. Först 1957 löstes Trapp Family Singers upp och Maria och 3 av hennes barn arbetade som missionärer i Papua Nya Guinea.
Ett blogginlägg av Åsa Wilk
*******
Friederike-Sebastian-Asuka på Gripsholms slott 27 augusti 2016
I finaste sommarväder for Ragna och jag med bil till Gripsholms slott 27/8. Södertäljebron var reparerad, inga köer. Väl framme spisade vi lite mat på Värdshuset med ett par vänner, gick sedan över till slottet.
Konserten med kammarmusik för fagott, oboe och piano framfördes av Sebastian Stevensson på fagott, Friederike Hulman på oboe och en av Opus Nordens artister, Asuka Nakamura vid flygeln. En sprillans ny Steinway!
Vi fick höra underbar och fenomenalt framförd kammarmusik av Beethoven, Poulenc, Camille Saint Saens, Francais och Brahms.
Sebastian vann årets solistpris i Sveriges Radio. Han är son till Kjell-Inge Stevensson, tidigare förste klarinettist i Radioorkestern och dessvärre avliden alldeles för tidigt. Hans hustru Margareta var tillsammans med några andra i släkten med och lyssnade på kvällens konsert. Sebastian är anställd av Danmarks Radioorkester där han förra året spelade en hel termin med Friedrieke som är från Tyskland men nu bor i Stockholm och spelar i Opera-orkestern. Asuka har sedan flera år arbetat som artist och pianopedagog i Opus Norden.
Gripsholms slott byggdes på 1300-talet, beboddes bland annat av Gustav Vasa. Renoverades på 1800-talet och är väl värt ett besök! Slottet har magnifik utstrålning, inte minst eftersom det härbärgerar Statens porträttsamling med över 4000 verk.
I salen där konserten hölls såg man framtill en berömd bild av Gustav Vasa i naturlig storlek och runt hela salen finns bilder på mäktiga personligheter från 1500-talet, alla namngivna på bilden utom Gustav Vasa!
Efter konserten fick vi fotografera musikerna och Sebastians släktingar innan vi åkte hem igen. Det bestående intrycket är den underbara musiken, väl vald och utsökt framförd av dessa mycket framstående musiker, stort tack !!
Reportage av Torgny Svenberg
*******
Barn kan börja sjunga var- och när som helst, där det för oss vuxna skulle kännas både onaturligt och till och med pinsamt att sätta stämbanden i gungning; på bussen och i tunnelbanan, i mataffären, när man måste stå och vänta i en lång kö. Deras sång lockar ofta fram leenden hos alla som hör. En del blir kanske påminda om sin egen barndom eller kommer att tänka på barnbarnen. Många visor är så trallvänliga att om bara någon börjar är det omöjligt att inte falla in i sången, åtminstone i hjärnan. Pröva själv nästa gång ditt barn sjunger "Bä bä vita lamm" eller "Pippi Långstrump". Är det inte så att huvudets egen grammofon sätter igång direkt och fortsätter även om barnet skulle tystna?
Härliga bilder på glada och sjungande barn hittar vi på Opus Nordens hemsida och Facebooksida. Just nu gör sig Ragna med kollegor redo att ta emot nya och gamla elever till barnkörerna, för individuell undervisning, till musikskolan för kurser i piano och årets nyhet - gitarr och luta! I slutet av augusti startar Opus Norden sina olika verksamheter inom sång och musik.
Så hur förbereder hon sig då, Ragna? När jag pratar med henne om torra saker som administration och papper så kryddar hon vårt samtal (som tur är!) med idéer och tankar om hur hon kan leka fram toner, artikulation och takter. Det glimmar till i Ragnas ögon och det märks att detta står henne varmt om hjärtat - att skapa och leka fram musik tillsammans. För Opus Nordens körskola är både lek och allvar. Stojande och flams som inte hör visorna till stävjas snabbt, medan rörelser och utflykter med rösten, som så småningom ger en fantastisk harmoni i sången, är den metodik Ragna använder. Som tur är så har hon kurser även för oss vuxna, så vi får släppa våra inövade och professionella roller och dansa ut i musikens kreativitet efter jobbet!
Grupperna i körskolan är relativ små för att kunna ge varje barn uppmärksamhet. Barn är så olika, en del är lite tillbakadragna och timida medan andra är mer utåtagerande, men alla behöver få uppmärksamhet på sitt sätt. Grupperna är också uppdelade på åldrar för att undervisningen ska kunna anpassas till rätt nivå. Och resultatet - ja det brukar vi få ta del av på konserter och allsångsevenemang som Opus Norden ordnar. Nu närmast har vi ett Allsångsevenemang att se fram emot den 15 oktober. Skriv upp datumet i almanackan och läs mer på hemsidan!
För de barn som har kommit längre och som verkligen vill satsa på musik och sång, har Ragna individuell undervisning inför musikklassernas intagningsprov. Det brukar vara många som anmäler sig och här tar Ragna hjälp av en av sina duktiga medarbetare, Harald Nygren, som både är musiklärare och operasångare. Han vet vad som krävs för att ta sig igenom den hårda konkurrensen om platserna på musikskolorna. Dessa träningssejourer börjar vecka 34 och det brukar vara en mycket intensiv period. Både röst och nerver inför det som komma ska bearbetas.
Men det finns så mycket mer att göra med musik än att sjunga! Irina Mogilevsky och Asuka Nakamura, båda duktiga pianister och artister, håller i Opus Nordens pianokurser. Deras elever får uppleva den mäktiga känslan det är att kunna trolla fram toner och nyanser endast med hjälp av fingrarna. Och på tal om fingrar så ska det bli spännande att få se vilka elever som väljer att utforska gitarrens möjligheter när den kombineras med ivriga spelarfingrar.
Alla är så hjärtligt välkomna när Opus Norden nu snart slår upp sina portar till att utforska musiken under en ny termin!
Ett blogginlägg av Åsa Wilk
*******
Under förgyllda kerubers överinseende och till en näst intill fullsatt kyrka, spelade Opus Nordens artist Ira Mogilevsky, samt Per Norlén och Johan Denke, jazz i Järfälla kyrka. Evenemanget hette Musik i sommarkväll, sväng åt vänster och norrut" och det gick av stapeln den 17 augusti 2016.
Sensommarregnet föll där ute mot fönsterrutorna, men inne i kyrkan blev världen snart underbar genom Johan Denkes arrangemang av de båda låtarna "What a Wonderful World", av G D Weiss och Bob Thiele, och "Over the Rainbow" av Harold Arlen. Många likaledes välkända jazzmelodier med ordentligt schvung i serverades publiken under kvällen. Energin, som på detta sätt accelererades, kom till användning i halvtid, när Johan Denke bjöd in publiken att tralla med i "Bossa på tå(b)" av Lars Gullin.
Jazz är improvisationens musik och den kan hämta sin grundmelodi från nästan vilken typ av annan musik som helst. Detta bevisades inte minst den här kvällen, när psalmerna 56, "Gammal är kyrkan" och psalm nr 209, "O Gud all sannings källa", framfördes i jazzigt format.
Att gå på konsert är inte bara godis för öronen. Det är minst lika njutbart att se när artisterna skapar musiken på sina respektive instrument; fingrar som löper snabbt över klaviaturen, den tätt sammanflätade dansen mellan saxofon och musiker. När Ira framförde sitt solonummer, den fartfyllda låten "Night & Day" av Cole Porter, såg man hur läpparna rörde sig i stum sång och kroppen följde med fingrarnas vandringar fram och tillbaka.
Många var också instrumenten som användes och presenterades denna kväll. Per Norlén orienterade publiken i saxofonernas mångsidiga värld. Både sopran-, alt- och tenorsaxofonen fick komma till tals i olika låtar. Per bemästrade även kontrabasen, ett betydelsefullt instrument inom jazzen med sitt djupa rytmiska ljud. Johan Denke visade upp sin pianostol, som visade sig vara en kashong, ett lådformat rytminstrument, som används ungefär på samma sätt som en trumma. Det spelades piano, men även orgel, och i låten "The midnight sun will never set" av Quincy Jones och Henri Salvador, tog Ira fram en melodika, ett blåsinstrument som uppfanns mot slutet av 50-talet och kan sägas vara besläktat med dragspel och munspel.
Publiken visade sin beundran för artisterna med högljudda applåder mellan varje låt. Stämningen var på topp och det bjöds naturligtvis på ett svängigt extranummer; "It don´t mean a thing (if it ain´t got that swing) av Duke Ellington.
En reportage av Åsa Wilk
*******
Från läktaren kommer en svans av sjungande barn och det är svårt att inte stämma med i ett ”koko, koko” i visan ”Jag gick en tur i skogen”.
Naturen är sagolikt vacker! Kvällen är ljummen och utanför Djursholms kapell springer barn i fina sommarkläder runt och leker och stojar. Fler människor strömmar till. Föräldrar och mor- och farföräldrar tar sig upp för de höga trappstegen. En stor humledrottning flyger lågt över slänten bredvid trappan och letar bo, men hon verkar ha svårt att bestämma sig. Kanske ger hon upp och flyger hela vägen upp till kapellet istället, för att ta reda på varför jättarna, det vill säga människorna, har samlats. För nu verkar klockan ha blivit slagen. Alla går in.
Kvällens stjärnor är barnen! Det är avslutning på Opus Nordens musikskola och publiken som samlats ska få se och uppleva vad barnen har lärt sig under terminen. Det är allt lite nervöst. Någon sätter sig ännu lite närmare pappa. En annan tar hjälp av sin tygkanin för att bearbeta den pirrande känslan som plötsligt har vaknat till liv i kroppen. Det är dags!
Ragna inleder med några ord och försvinner sedan iväg upp mot läktaren. Ner kommer en svans av sjungande barn och det är svårt att inte stämma med i ett ”koko, koko” i visan ”Jag gick en tur i skogen”. När alla är på plats visar barnen att de inte är vilken kör som helst. De sjunger både flerstämt och en del barn får sjunga solo vissa verser. Allting klaffar perfekt!
Pianolärarinnan, Ira, gör plats åt en liten pojke vid den stora flygeln. Här har det tagits pianolektioner och en glad visa hoppar fram över tangenterna. Så småningom ska den lilla pojken följas av andra barn vid flygeln, både tjejer och killar, som flinkt hanterar det stora instrumentet och efteråt tar emot folkets jubel. För applåderna och jublet är kraftiga och barnen har inte bara lärt sig sitt instrument, antingen det rör sig om flygeln eller rösten, utan även att ta emot publikens uppskattning.
Programmet innehåller flera solonummer och när de unga artisterna framför arior på tyska och italienska klarar mammorna inte längre av att mimande följa med. Förundrade får publiken uppleva hur dessa musikskoleelever hanterar höga, höga toner helt rent och dessutom med stark klang. För en del i publiken blir en spännande utflykt i det okända musiklandskapet.
En opera som får åskådarna att åter känna sig hemma är ”Summertime”. Och när Felix i lekande snabba ackord spelar kvällens jazzinslag ”Maple leaf the Rag” av Scott Joplin börjar publiken studsa i kyrkbänkarna. De barn som själva spelar piano försöker hänga med genom att spela med fingrarna i luften framför sig.
Men det är inte bara sången och musiken i sig som imponerar. Barnen som sjunger kan alla sånger utantill. Istället för att titta ner i noterna möter de sin publik i ögonen. En annan sak som är anmärkningsvärd är att inga mikrofoner behövs. Barnen klarar av att fylla kapellet med musik ändå och inga distraherande prassel eller andra tekniska förhinder eller ljud stör föreställningen.
Sång- och musiklärarna på Opus Nordens Musikskola, Ragna, Ira och Harald, lyser av stolthet över barnen när alla samlas längst fram i kapellet vid föreställningens slut och tar emot de sista stormande applåderna.
Sommaren kan börja!
Ett reportage av Åsa Wilk
Vill du se programmet? Du hittar det i menyn till vänster.
*******
Fredag 20 maj kommer Opus Nordens Musikskola att framföra sin vårkonsert. Det är nu ett halvår sedan vi senast hade konsert i Djursholms Kapell. Alla piano- och sångelever som har lust får vara med. Programmet blir mycket varierat. Från körsång till solister, improvisation till nerskriven musik. Klassiker och okända kompositioner. Välkomna!
På Facebook finns nu en liten film där Elise sjunger från Händels Messias!
****
Klockan är 19:15 en onsdagskväll. Deltagarna i Opus Nordens röstträningskurs har samlats hemma hos Ragna. Alla är trötta efter dagens aktiviteter, ibland till och med lite fnissiga. Men när Ragna slår an ett ackord på flygeln är det slutpratat och även om stämningen fortfarande är glad och varm känner man hur koncentrationen stiger i rummet.
Medan rösten värms upp i skalor, långa toner och stackato om vartannat passar många på att också göra rörelser för att släppa på spänningar i exempelvis nacke och axlar. Då blir det lättare att sjunga, rösten blir stadigare och tonen starkare. Ragna visar hur man med hjälp av både ben, bål och armar, kan hålla ut längre på en ton utan att tappa luften och bli blå i ansiktet. Kursdeltagarna härmar rörelsen och det fungerar.
Det är både män och kvinnor som står runt Ragnas svartglänsande flygel och sjunger efter bästa förmåga. Ibland skorrar det lite falskt och ibland träffar gruppen precis rätt på tonen. Det är tillåtet att sjunga fel, men för att utvecklas och lära sig gäller det att lyssna, våga och försöka igen. Avsnitt som är tekniskt svåra repeteras flera gånger, tills alla känner sig säkra på hur det ska låta och kännas.
Ju längre det lider fram på kvällen, desto mer nyanserat klingar visorna. En vaggvisa sjungs i tre stämmor så smäktande och vemodigt att
de blommande träden utanför det öppna fönstret fäller alla sina blad på en gång. I ”Vem kan segla förutan vind”, den sista sången för kvällen, går det nästan att ta på inlevelsen i texten. När klangen ebbat ut står kursdeltagarna tysta en stund och njuter av- och förundras över hur fint det låter och hur samspelta de kommit att bli.
Det här var kursens sista tillfälle så kvällen blir sen och avslutas med tårta och bubbel – både bubblor i glasen och bubblande prat. Gemenskapen har varit stor under hela kursens gång och även om sommaren hägrar med sina olika aktiviteter känns det lite tomt att det är uppehåll för några månader framöver. Men tidpunkten för höstens kurs har redan satts och Ragna hälsar alla gamla och nya kursdeltagare välkomna!
Ett reportage av Åsa Wilk
*******